Ja nu jävlar kamrater!

Imon befinner vi oss – hela gänget – på avenyn för att göra musikhjälpen. kl 17 kliver vi in i glasboxen tillsammans med bla timbuktu, bara en sån sak!

Vi är där lite innan och lite efter om ni vill snacka skit o kramas, det vill v i!

woho nu kör vi!

puss o kräm / Madelän

påväg till stationen.

Promenerar bland de gigantiska rödgula träden, hör folkmusik och tänker att jag älskar göteborg. Ca 20 meter framför mig står en liten skara farböder i slitna kavajer och mjukar upp alla som är villiga att möta deras blickar. Bara ger.

 Kommer på mig själv med att stå och le så brett att bara tandköttet syns, precis som en apa.  Jag höjer min mugg till en skål och ledaren i trubbaduren höjer sin trumpet och låtsas dricker alldeles för länge, skrattar åt sin egen finurlighet. Jag skrattar också. Vi är ensamna tillsammans. Ler hela vägen in på stationen. Atmosfären där inne verkar aldrig sluta att berusa mig. Sjunker ner på en rödlackad bänk och lyssnar på alla olika ljud som - om man lyssnar riktigt noga - smälts samman till en emsambel. Taket och väggarna är fantastiska annars, men nu förgyllda av julestjärnor och guldregn.

På tåget sitter jag i ett säte med sex stolar. Brevid mig sitter en en söt liten indier med en fin röd prick i pannan. På kliver en kille som är söt och blond med en tjej som är ..söt och blond. De sitter mitt emot mig och hon tittar förälskat på honom och han tittar intresserat på mig. Jag skäms och vrider nacken så det svider ut mot fönstret och kämpar för att inte titta tillbaka. Efter en stund ser jag hur de båda stirrar ner på mitt lår och upptäcker bakom nylonet på strumpbyxorna ett telefonnr. Utbrister ett ”OOOJ!” och drar förnärmat i klänningen. Killen skrattar, tjejen skrattar inte..

visst är nästan-vintern fantastisk?  iallafall just nu.. Glöm inte att skratta åt de små sakerna.

puss o kräm / Madelän

Sitter hemma i kungsbacka och myser i hammocken, Nu lyser träden i varma färger. sist jag satt här va det en lökig oförglömlig sybolik jag såg:

En natt  virade jag in mig i björnfilten och gick ut och la mig i hammocken och såg på stjärnhimlen. Det va kallt och klart ute så man kunde se alla stjärnorna tydligt. Alla utom två små alldeles bredvid varandra. Jag fnös till över den löjliga symboliken. De var varken centrerade eller lika stora och viktiga som de andra stjärnorna. Men de låg  precis brevid varandra och blinkade ikapp. Kanske kämpade de för att växa sig starkare och  stråla lika klart som de andra, utan att behöva blinka. Kanske skulle den ena slå ut den andra. Jag kunde inte bestämma mig för om jag tyckte att de blinkade förnärmat eller förtjust. Men jag hoppas att vi får stråla ikapp för alltid.

Igår var jag på Tramsgängets, som jag jobbade en hel del med innan Premiärföreställning The Klinkerz, som va sjukt bra!

http://www.youtube.com/watch?v=ScItPoArP58

Fint att få återse mina storebröder igen.. Oboy vad jag har längtat hem kamrater. Hem till tomma gator och farfar och en micro som jag behärskar.

 Under frukosten satt jag och tittade på mina föräldrar som skojbråkade i köket, jag vet inte om de är medvetna om det men de har en speciell grej när de lagar mat tillsammans. En gnista. Pappa nyper mamma i rumpan och när hon vänder sig om tittar han bort och visslar. Töntigt och gammalt men mamma fnittrar och intar försvarställning genom att börjar kasta lök tillbaka.

-         Se här madde, när din man inte lyssnar då tar du bara en plastpåse, så titta nu, tjonka ner löken o ba banka på tills han skriker!

-         AAAJ AAAJ!!

-         hihihihi!!

Jag ler så brett att delar av mackan trillar ur munnen. 

Nåå? Vad tycker ni om det som händer i Riverside? Det blir bara smaskigare och smaskigare inte sant? Block 6 är mitt favorit block faktiskt..fast det byts snart ut för här kamrater.. här kommer det hända grejer, det kan ni fethaja!

 Vad vill ni mer veta?

Puss och kräm!

/Madelän

Ja nu jävlar gör jag min debut! Jag vet att jag är fruktansvärt långsam, men det är ju ändå min grej:)