Jag är en utav de många som får lite panik inför hösten. Har vid många tillfällen gjort ett antal misslyckade försök till att gå i ide. Jag får inte utlopp för min kreativitet på vintern. Jag är en person som älskar skymning och sommarnätterna och havet och daggen och dofterna och allt det där fina som vi minns när det är kallt och mörkt i januari. Vi minns alltid månader som april, då sprätter det i hela kroppen för man vet att nu jävlar händer det grejer, nu vaknar stan och allt och alla omkring mig. men vem ser hösten som en nystart? ..gör det!   Så jag säger till hösten : kom du hit när du känner för det, men sabba fan inte detta för mig och stanna längre än vintern. Va mig nådig och ge mig många fina färger. Du är välkommen, och hittar du nåt så delar vi!

Nu har hösten kommit till riverside också, vad tycker ni? sköter vi oss?

Stackars cleo. Men egentligen är det mest synd om min käre kompanjon ida linnetorp som fick för sig att bli påkörd härom veckan. Och bara för att det är lite synd om dig ida och för att jag saknar dig så har jag skrivit en dikt till dig från mig.. och från botten av mitt hjärta..